Finland!

Äntligen har jag bokat biljetter till finland! Känns så skönt att veta att man äntligen ska dit för att träffa mina nära och kära för första gången på många år! Längtar verkligen tills dess. Sedan så ska jag ju för första gången fira jul med en annan familj, Björns. Känns ändå ganska konstigt, samtidigt som man inser att det är "vuxet".

Men det är en del andra vuxna saker som händer i mitt liv. Eftersom mamma har pensionspengar hon vill investera, så kommer det bli ett lägenhetsköp för min del. Och då kommer en hel del andra frågor upp: hur stort vill man ha det, vad är max hyra, vilket område etc. Efter att ha budat på en perfekt lägenhet (som vi till slut förlorade) så inser jag att man har en hel del krav.

Men letandet går vidare och glädjen sprids i kroppen inför julen...så härligt det ska bli!

Och så sitter man där igen...

Att man aldrig lär sig av sina misstag! Här sitter man igen, stressad som bara den och vill bli klart med projektrapporten. Visst kommer man någon vart, men inte tillräckligt fort... Nu är väl den självklara tanken, varför sitter du här då och skriver onödiga saker?

Nu är klockan 21 och det är dags att runda av dagen, och ta tag i de gamla graderingslägerbilderna som aldrig blivit redigerade.. Visst får man dåligt samvete för att inte ens de är klara ännu. Men, nu ska jag väl ta tag i dessa, lämna denna bloggvärld av klagomål och stress och avnjuta Photoshops underbara värld! :D

Kattens dag!

Tänk att katterna har en helt egen dag! En liten dag för att uppmärksamma våra små med lite extra kärlek och omtanke. Mitt firande har börjat redan: jag har fixat katternas skålar lite finare, fixat massa fina kort och köpt en Litter Twitter! http://www.coolstuff.se/Litter_Kwitter

Ja, det är ett verktyg för att lära katterna att gå och göra sin bestyr på toan! Ingen mer kattsand, inge mer hemsk lukt och slippa leka sandlåda en gång om dagen...en kattälskares dröm helt enkelt!

För att återgå till Kattens dag, så har jag lagt upp en bild på Kiya på deras tävling för att bli en "kalenderkatt". http://kattensdag.se/fototavling/kiya/ Här kan ni rösta på henne, så får jag bli en stolt fotograf och kattägare :D Så får hoppas jag vinner, så kan man trösta sig i det nu när man ej fixat arbete till julen....

Katterna börjar bli stora!

Man kan knappt tro det, att de växer så snabbt och börjar bli mer och mer lydiga. Det är så svårt att hänga med i deras snabba tillväxt och varje gång de kommit från mamma känns det som att de är flera gånger större.

De älskar att de får vara ute nu med. De springer och stojar hela tiden och leker med barnen. Det verkar som om att alla vet att jag har katter och vilka det är. Speciellt Kiya då hon är så sällskaplig av sig att hon gärna tar emot till klapp och smek från vem som helst. Men men, de är så fina iaf och jag är så nöjd med dem :)

SM!

Och sen var ju sm i år med. Vad kul det var, och vilka bilder det blev sen när man har en upplyst ring där man kan ta kanonbilder med bra inställningar på kameran. Och alla ni som gillar kameror: införskaffa en f 1.8, 50 mm, för de är så prisvärda! Ca 1300 kr för det mest prisvärda objektivet som finns är en ren investering i bra bilder. Här finns även några exempel på vad kameran kan fånga!

Det var många händelserika matcher och en hel del tuffa fighter och publiken kan man inte klaga på. De skrek och gapa och heja, precis som det ska vara. Sen får vi hoppas på revansch inför nästa år, så blir det nog bra!

Tiden går och går...

Tiden bara rusar framåt. Ena stunden var det sommar och sol, nåja sommar iaf, och nu är det snart jul! De första julklapparna är inhandlade och julstämningen kommer sakta analkandes. Ibland fastanr man så i nuet att man knappt märker hur tiden, människor och händelser förbigår en och där står man som ett fån och känner sig vilsekommen i tiden. Katterna har växt, jag har fyllt år tydligen för ett tag sedan och mamma pratar om att investera i en bostradsrätt till. Och mitt i allt försöker man hänga med så gott det går, samtidigt som man ska hinna njuta. Men allt handlar om att hinna med.

Vart försvinner njutningen när man bara måste hinna med allt? Alla måste blir större än att leva livet och ännu en gång påminns man om att man är ett fån, ett fån som lever ett liv men utan att egentligen leva. Fast å andra sidan, utan att hinna med allt, kan man heller inte uppnå sina mål...och vad vore man utan mål? Vad vore livet utan mål? Som ett flygplan utan en nedlandningsbana och en begränsad mängd bensin.

Så man får väl allt hoppas att då man uppnår målen så kan man få tiden till att njuta av det som vi lever i. Njuta av att man kan hinna med, klara av allting, och sen få njuta av resultatets skörder. För ett liv utan njutning är ett liv utan föda.

Bakdags

Försvunnen i händelsernas förlopp har man glömt av att det finns en omvärld av bloggar och annat. Eftersom min födelsedag nu närmar sig är det dags att göra det som måste göras: putsa silvret, göra lägenheten fin och baka tårta och kakor. Och då pratar vi helst inte bantning tack!!

De små liven jag har införskaffat håller redan på att bli stora, vilket syns redan på deras ansikten. Tigris är den barnsligare av de två och man märker verkligen att hon är lite uppstudsig som ett litet barn. Men ändå är jag nöjd. Mamma kallar ju dem redan för sina barnbarn, så de är redan en del av min lilla familj. Mormor fick en smärre chock när mamma hade berättat för henne att hon hade fått barnbarns barn.

Nu ska det dock bakas drömmar, så onyttighetens skall lysa ända fram tills min födelsedag. Ska bli kul att fira den med vänner :)

Otrohet och vita lögner

Jag överhörde en konversation för ett tag sen. En kvinna med sin väninna på spårvagnen. Båda verkade ha barn. Tydligen hade kvinnans man vart otrogen mot henne, utan att hon hade haft sina onda aningar. Hennes man hade erkänt sitt felsteg.

Om man tänker på själva ämnet otrohet så borde man nu tro att dessa två kvinnor borde diskutera vilka åtgärder som skall tas, eller om äktenskapet skall fortsätta överhuvudtaget. Men nej, det var inte fallet. Kvinnan, som förmodligen älskade sin man oerhört mycket, tyckte det värsta med allt var att han hade erkänt trots att hon inget visste. Hon ville hellre leva i ovetskapen om otroheten än att se sanningen i vitögat och se sin mans brister. Det får mig osökt att tänka på vad mer hon då blundar för? En affär är en sak som är nästintill omöjlig att blunda för, en akt som tydligt visar vem man är. Men det finns oerhört mycket fler saker som är mer diffusa, saker som lätt kan skymmas undan. Något som sker i många förhållanden. Det kan vara allt från småsaker om vem som städar till härskartekniker och förnedring eller misshandel.

Man vill inte se bristerna. Det är lättare att leva i en sekundär verklighet, ett utopia, där allt är bra vad som än sker. Allt som ligger under mattan kan man ju inte se, och inte vill man kolla där heller. Javisst, då lever man ju det utopiska livet, men är det verkligen det man vill? Är inte brister det som gör oss mänskliga, det som får en att uppskatta det man har och det som gör att man kan förbättra sig själv och sin omgivning?

Kanske folk är för rädda för att de ska våga kolla under sina mattor, men jag hoppas de är medvetna om den falskhet som gömmer sig där. Vill de ha falska förhållanden så får de väl ha det, men kvinnan borde kanske fundera mer om varför mannen gjorde som han gjorde än varför han berättade det. Otrohet är att ljuga sin partner rätt upp i ansiktet, och är inget jag skulle tolerera. Så då är frågan, sen när har drömmen blivit viktigare att leva i än verkligheten...vad har jag missat?

Sommar och träning och viktminskning!

Sommaren är här på riktigt. Ledighet, massa skoj och nu har man två kattungar på halsen. Visst, det innebär en massa ansvar, men på nått sätt är det värt den mödan när man ser på sina småttingar och bara smälter av deras söthet.

Men nu kommer även ett annat ansvar. Ansvaret om att ta hand om sig själv och komma iform. Jag vet ej vad jag väger just nu (nu när släktingarna från finland vart här har det blivit massa kebab och annat gott), men viktminskningen skall nu börja ske på allvar.

För att komma iform bör man ju kombinera en ordentlig kost med lagom mängd träning. Visst har jag ganska bra kondis nu jämfört med förut, men ändå inte riktigt jätte bra heller. Täningen i Stockholm var superb, och jag har fått inspiration till en massa övningar sedan dess. Men nu bärjar alltså allvaret med ordentlig kost tillsammans med ett pass på klubben på söndag. Tanken är att jag ska köra lite sparkkombinationer och lite styrka samt konditionsträning, alltså ett blandpass bara för att komma igång efter denna vecka med lite träning.

Tanken är att jag ska skriva lite om vad jag äter, för att återkoppla till mina skriverier om kost. Och likaså om träning. Dessutom skall ni få följa min viktnedgång...

Nu ska det gosas med de små, och sen sätta igång med diskandet. Sååå söta det två är, efter matpausen lämnande de skålen såsom på bilden nedan! Och så är Tigris på vift på balkongen.

Livets val och kval

Livet är fyllt av val. Man kanske ska välja skola, kläder för kvällen eller kanske välja en livslång kärlek till någon eller något. Och varje val man ställs inför så får och har man oftast en viss känsla. På gott eller ont, för det bättre eller sämre och på nytt eller gammalt är ett faktum; där valen är egentligen helt självklara. Hur kan det ändå vara så svårt att göra det där valet? Man vet ju själv med sig vad som är bäst för en själv. Djupt därinne har man alltid svar, bara man letar tillräckligt djupt.

Men kanske problemet inte ligger i att göra själva valet. Kanske det ligger lite mer bakom än så. Kanske är man rädd för svaret eller så är det något man inte egentligen vill. Man tar den där extra tårtbiten fast man vet att man egentligen inte bör. Kanske tar man för sig mer av livet än man ska ibland? Kanske man hoppas helt enkelt för mycket av livet och blir blind för verkligheten och förbiser de känningar man får inför sina val.

Att välja skola handlar ju så mycket om framtiden. Vad vill man göra då? Vad vill man uppnå? Nånstans har man en viss känsla för allt och med hjälp av nosen och möjligtvis "trial and error" hittar man dit man vill. Att välja kläder handlar om att visa vem man är, även för tillfället. Man har en grundläggande personlighet som framhävs ur olika synvinklar med olika sorters kläder. Se på tex en kavaj som försöker ge intryck av framgång eller kanske den färgglada om som påvisar en glädje. Att välja en livslång kärlek är en helt annan sak. Kanske det handlar om en hobby, en vän eller en partner, men det som skiljer sig här är tron. Man måste tro på att kärleken finns och att den kommer vara för evigt. Utan tron finns inget, och inget kan uppnås. Varför är det då så svårt att tro? När man vet att det enda man behöver göra är att välja att tro på de man har framför sig så kommer det att fungera i alla fall utifrån ens egna sida.

Man är rädd. Man är rädd för att framtidsutsikterna kommer att förändras, man är rädd för att det man vill visa av sig själv kommer fram fel eller så är man rädd för att tro på någon eller något. Kanske tidigare erfarenheter har skapat ärr som får en att trippa på tårna. Men somliga saker är outgrundliga. Man har alltid ett val, man kan välja att vara rädd eller så väljer man att se rädslan i vitögat och besegra den. För det krävs styrka och lyhördhet för att lyssna på sina egna signaler när man gärna vill ta mer av kakan än vad man kanske bör. Så tro på dig själv och var inte rädd, lita på att dina val är dom riktiga och rätta. För trots allt; det är dig själv du ska leva och stå ut med, resten av ditt liv.

Ett äventyr

Framför datorn istället för att packa. Äsch då. Är det så att min resa är så spännande att jag inte riktigt vill åka? Kanske jag tvivlar på att jag verkligen fått detta fantastiska sommarjobb i södertälje? Eller så är jag kanske bara nervös inför vad som hända skall därborta? Kanske, kanske inte, kanske.

Men det ska verkligen bli spännande, kul och fantastiskt lärorikt. Jag ser fram emot ny träning, nya kamrater och nya erfarenheter som förhoppningsvis ska få mig att bli lite klokare med. Och så hoppas jag på att andra saker ska lösa sig i samma veva. Åt vilket håll det än går, så är en lösning alltid bättre än obesvarade frågor.

Förutom allt detta ska även jag börja tänka på det där med vikt igen. Nu får det vara nog med godis ätande och undanflykter såsom "det är ju så mycket nu" etc etc. Så kanske jag ska återgå till att skriva om kolhydraternas, fetternas och proteinernas spännande värld.

Oavsett vad är det dags att börja packa igen, och inte fly från verkligheten längre. Frågor får svar, det som har hänt har hänt och oavsett hur spännande och nervöst det är så ska jag ju iväg. Ett spännande äventyr som börjar imorgon, där vad som helst kan hända. Och visst är det något att se fram emot, en liten färgklick i vardagen.

Tillbakablick: första gymnasiedagen, första träningen, första EM:et

Tänk så snabbt tiden har gått. Det kändes som att det var igår jag började på Chalmers. Då sitter man här igen. Panik, panik, panik. Några timmar kvar, och sedan är det över. Sista tentan för terminen och sen är jag 40 % tig civilingenjör! Men det är inte det enda som känns som igår. Jag minns än första dagen på gymnasiet, första gången jag tränade Taekwon-do och mitt första EM.

Min första dag på gymnasiet var kul och nervös. Vilka förväntningar jag hade, äntligen lära sig RIKTIGA saker och förhoppningsvis bli klokare. Och ja, visst blev jag klokare, men kanske inte i de avseenden jag i första hand tänkt mig.

Min gamle tränare Mattias har för vana att påminna mig om mina första år inom Taekwon-Do:n. Rufsigt hår och pannband, tjocka glasögon, blommiga tights och därtill ballerinatofflor. Ja...precis, ni hör själva hur det låter, och kanske man då kan förlåta Mattias för sin ihärdighet.

Och så mitt första EM. Det allra första som hände för min del på tävlingen var att jag fick springa som bara den för att hinna till min första tulmatch. Min matta var ju såklart den som satte igång före alla andra, och jag var såklart första matchen. Likså gick jag första matchen efter lunch, men denna gång i sparring. Oj så nervös jag var. Tur man hade sin coach bakom sig, annars hade jag nog... ja, jag vet inte vad, men inget kul iaf!

Så kanske man ska sluta vara nostalgisk nu och fortsätta plugga, försöka ännu lite till så det kanske går ännu lite bättre. För sen ska jag njuta...njuta av att snart ska jag skapa nya minnen, erfarenheter och kunskaper. Sååå kul det ska bli!

Träning och stress

Så jag har saknat det... träningsvärken. Och man mår ju så bra efteråt, när alla endorfiner sätter igång med sitt eget lilla belöningssystem. Det har vart så mycket att göra så jag inte hunnit träna, men nu har jag tränat ett par gånger iaf och det känns i kroppen.

Samtidigt så är det ju egentligen så att när man har som mest att gör då man ska träna. Detta är på grund av de stresshormoner som rör sig i kroppen när man har mycket, förbrukas då man tränar. Om man inte rör på sig har dessa hormoner en tendens att orsaka diverse bieffekter såsom stress, viktuppgång/nedgång, sömnbrist för man är uppe i varv etc.

Istället för att träna har jag nog fotograferat en hel del. Tagit promenader ute i de fria och bara njutit av att försöka fånga naturens skönhet. Men det är inte alltid så lätt, men man kan ju alltid försöka. Hemma hos mig skapade jag en egen studio genom att lägga en spegel på bordet, öppna fönstret så att himlen speglade sig i spegeln och sen placera diverse föremål på. Ovan ser ni lite av resultatet, och mer kommer det nog bli....tro mig.

Glad!

Är ganska glad just nu, har fått vila och har fixat och trixat med photoshop och tagit fler bilder:D Ovan är lite exempel på redigerade bilder, nu när man lärt sig lite mer!

Elefantvänner

Det finns vissa vänner som jag skulle vilja kalla för elefanter. Det är dom som alltid klampar där, tryggt och säkert, de lämnar sällan sina vänner, och i nöd kommer de som stöd. De sörjer ens sorger och förluster, de finns alltid där och dom kan böra tunga vikter.

Så mycket mer de förtjänar...de förtjänar alla världens medaljer, den vackraste tavlan i världen och det största hederstecknet. Men de får inga medaljer. De får heller inte den vackraste tavlan i världen. Och inte heller får det största hederstecknet. Faktum är att dessa elefantvänner verkar leva på luft. De begär sällan något tillbaka, de tar emot allt beklagande utan att röra en min och de gör det dag ut och dag in.

De bara finns där. Bara sådär. Så det enda jag kan säga är tack. Tack för att ni finns och är helt enkelt underbara. Ni är dom, ni vet vilka ni är, som får mig att le när jag är som mest ledsen. Det är ni som får mig att klampa igenom eld och vatten. Och det är NI som får mig skratta när jag trodde det var omöjligt. Och tack är det enda ord jag kan säga...TACK!!!

Tillbaka i bloggträsket

Det var ett tag sedan man skrev. Kanske har man lite själv försökt att undvika det för att inse att hur mycket jag haft att göra egentligen, och kanske jag då skulle insett (gud förbarma mig) att jag egentligen kört slut på mig själv. Men nu sitter jag här igen iaf, och är ganska glad för att morgondagens redovisning är nära, och sedan kan man pusta ut.

Det finns två saker som gör mig fortfarande sådär övermänskligt glad, och det är dessa två saker som har fått mig att orka hålla på som jag gör. För det första är det mitt sommarjobb. Jag kan knappt fatta att jag ganska nyss skrev på kontraktet och en härlig sommar väntar på mig uppe i södertälje. Sedan är det min kamera. Jag fullkomligt hoppar och skuttar fram när jag tar den i min hand och ska ut och fotografera.

I samband med min fotografering har jag fått en hel del kommentarer, vilket gör mig verkligen glad. En värmande hand är inte fel i dessa stressiga stunder. Och jag börjar mer och mer fundera på att starta eget... men vet ej om jag vågar riktigt. Man måste ha koll på ekonomi etc, och jag har inte så stenkoll på alla skatteverkets regler. Men det första som skall göras är att skaffa en hemsida för att kunna visa upp bilder.

Så med dessa ord ska jag återkomma till bloggandets värld, och kanske lägga upp lite fler bilder här med. Nu är det redovisnings-genomgångs-dags...

Funderar på att starta eget företag...

Jag pratade för ett par dagar sedan med en person som ställde mig frågan: varför pluggar du inte sånt istället om du gillar att hålla på med det? Det som menades var mitt kreativa sinne som har en tendens att överföras på vänner och bekanta (då jag skickar diverse bilder fram och tillbaka). Visst svarade jag att mitt intresse även ligger i den civilingenjörsutbildning jag håller på med, men så var det någon tanke som väcktes inom mig. Visserligen vore ju inte en chefposition fel... Men skulle jag vara bra nog för att kunna leva på min konst och fotografering? Skulle jag våga ge upp en säker utbildning för att kunna göra det jag verkligen brinner för och älskar att hålla på med?

Det värsta är ju att man vet inte. Jag vet inte vad det var i den frågan som fick mig att ändå ställas på pottkanten och börja verkligen fundera; är mitt liv så som jag verkligen vill ha det, eller ska jag ändra på något? Mina funderingar börjar gå till att varför kanske inte läsa ett extra år någon gång och läsa fotografi? Eller kanske konst? Eller varför inte starta ett företag vid sidan om så man kanske kan sälja lite av det jag gjort? Oavsett vad så är mitt första steg att fixa en hemsida så jag kan lägga upp de bilder jag har, och sedan se vad man får för respons.

Det var verkligen länge sedan jag funderade såhär intensivt på något, och jag är lite konfunderad över att bara en fråga kan ställa en så totalt mot väggen och få en att fundera på sitt liv och vad man vill göra med det. Oavsett vad så ska jag kolla lite om det finns lite information om näringsidkare och företagsamhet och vilka krav som finns. Kanske det är ett steg mot att kunna förverkliga mina barnsdrömmar om att kanske om många många år kunna leva på det jag tycker är så kul... vem vet... kanske den drömmen kan besannas en vacker dag.

Canon EOS 450D =)

Jag hade egentligen inte råd, men jag gjorde det ändå... jag köpte en Canon EOS 450D, en systemkamera som heter duga!! Har vart så himla glad så det är inte sant :D Jag trodde det var mest killar som blev glada för dyra leksaker, men jag har verkligen trippat på tårna av glädje. Och självklart så är bilderna ovan det första resultatet av en fotografirundvandring här på mitt område i skymningen (redigerade i photoshop). Och mer kommer det att bli, tro mig ;) Man kan nästan tro att jag är kär...i en kamera^^

Photoshop is my precious!

Nu på senaste har jag redigerat en del bilder jag tagit för ett tag sen, och här är en del av resultatet. Jag är barnsligt förtjust i att leka med svartvitt.

Ingen kan någonsin fälla mig

"Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap." är ett citat som jag stötte på idag. Under motgångar är det ofta svårt att inse vilken styrka man har, för oftast så genomlider man det bara utan att egentligen se hur tusan man klarat av det. Efteråt kan man börja fundera över det, men då brukar man oftast bara säga: jag bara gjorde det och inge mer med det. Jag kom sporadiskt att tänka på den gången i högstadiet jag gjorde något som fick många att fråga: hur klarade du av att göra det?

Jag blev i stort sett på ett eller annat sätt mobbad genom hela grundskolan. Jag var annorlunda, ganska brådmogen och jag var plugghäst. Jag vet inte om det var därför jag blev påhoppad som jag blev, men sanningen att säga så påverkade det inte mig så mycket som det skulle kunnat göra. Jag envisades med att fortsätta att vara den jag var, slutade inte att svara på lektionerna trots att jag hånades och inte heller att hålla huvudet högt. Jag var den jag var och jag lät mig inte påverkas av de andra. jag vägrade låta dem vinna. I december i nian fick jag reda på via en kille i klassen (som hade blivit tillsagd av sin flickvän att berätta för mig) att två av tjejerna i klassen hade tagit ett foto med mobilen på mig i omklädningsrummet. De hade blivit "tvingade" av en kille i klassen. De flesta killarna i klassen hade sett detta fotografi. Vad som hände sedan var en enda våg som bara förde mig vidare. Jag gick hem, berättade för mamma och vi åkte till polisen och konsulterade om det skulle vara något att anmäla. Det slutade med att jag sa att jag ville prata med klassen.

De flesta skulle nog tycka att det var genant. Att ställa sig inför klassen och lärarna, helt ensam på podiet. Men det konstiga var att jag kände mig ganska trygg även om jag var aningen rädd. Jag berättade det jag fått reda på och frågade klassen varför. Sedan minns jag inte exakt vad som sades, men många reagerade på att jag själv stod rakt upp och ner och berättade om det som sårat mig djupt. Och ja, det var lite som en mental våldtäkt. Min kropp blev ett allmänt plakat man kunde göra vad man ville med utan min vetskap.

Men det var inte så svårt att ställa sig där. Det enda jag gjorde var att hävda min rättighet till min egen kropp och min själ. Och efter det sa jag för mig själv; "Ingen kan någonsin fälla mig igen, INGEN." Att jag sedan har blivit ofredad av en lärare och ett år senare av en chef är en annan historia. Men de kunde inte fälla mig. Jag hade mött motgång, fått styrka samt klokhet och jag hade besegrat den. Ingen kan fälla mig igen. Ingen.

Hoppet är ett ljus i tillvaron

Tänk så hjärtat kan värmas av lite vänskap! Inte ofta jag träffar Katarina numera, men så trevligt det är när man väl träffas. Tjejsnack också... det är inte varje dag känns det som. Kunna prata om allt och bara skratta och ha kul :)... jag måste göra det här oftare helt enkelt. Man borde ta sig tiden att göra det man verkligen vill och behöver, men man glömmer så lätt bort sig själv. Man ser på alla andra och tillfredsställer alla andras behov först och då finns det ingen tid kvar till en själv.

Sedan funderade jag lite i morse. Jag brukar alltid säga att hoppet är som ett ljus i tillvaron. Men vad händer om alla ljus släcks?

"When all the other lights go out, remember that the last light is inside yourself, so don't blow it out."

Ett inre ljus som är det som speglar själens hopp. Styrkan kommer ju inifrån så kanske också ljusets styrka avspeglar sig i styrkan? Tänk om hoppet och en människas styrka går hand i hand. Kanske de som sett det värsta av livet men ändå kämpar hela tiden är de som har det största hoppet... vem vet, vem vet.

En RIKTIGT dålig dag...

Idag var jag en riktig idiot. Förutom att hela dagen var kantad med misstag och dåliga samtal och kommentarer så lyckades jag göra det felet jag själv instruerar alla andra att inte göra. Speciellt till det kvinnliga släktet. Gå ALDRIG ut ensam i en mörk skog eller gränd. Jag tänkte bara lugna ner mig lite... jag var inte så glad efter dagen och kände för att vara lite osynlig för folk så jag gick till skogen bredvid. Jag ville helt enkelt inte bli sedd. I mina egna tankar som jag var så upptäckte jag inte männen förrän ett bra tag senare.

De gick där bakom mig. De var fem stycken. Jag började lyssna på vad de sa och började inse att deras avsikter kanske inte var så vänliga. I den stunden var jag för långt borta för att kunna springa ifrån dem. Om jag ringde polisen så kanske de skulle bli rädda och anfalla mig, eller i bästa fall springa därifrån. Ringde jag nån annan skulle samma saker kunna ske, speciellt om de förstod vad jag sa. Så det naturliga valet var att ringa någon så jag kunde tala finska, eftersom de inte verkade vara någon med finsk ursprung där bakom. Så jag ringde, men fick inte tag på någon direkt. Samtidigt smög jag ner handen i fickan och tog fram mina nycklar och placerade dom så de skulle göra som mest skada vid ett slag. Männen bakom började närma sig och vid mitt 4de försök till kontakt lyckades jag få tag på Anne. De kunde förmodligen inte se att jag ringde för jag hade headset på mig och mobilen i fickan.

Jag kunde höra hur de stelnade till där bakom mig när ja sa de första orden. Jag var noggrann med att hålla en lugn och sansad röst då jag klargjorde om situationen. Jag sa vart jag var, bad Anne att vara beredd på att ringa polisen och jag planerade själv att springa och till närmaste bostadsområde. På grund av mitt brutna revben skulle detta bli oerhört smärtsamt, och det blev det. Jag sprang och jag hörde att killarna sprang efter ett tag, men eftersom vi då var ganska nära hus så började de sakta av tillslut. Och jag kunde andas frihet då jag sprang in mellan husen.

Efter en promenad hem känner man nu hur dum man var. Att gå ut i skogen på kvällen bara för att man inte vill bli sedd är inte ett riktigt hållbart argument för att göra det jag gjorde. Må hända att jag kan självförsvar, men 5 stora män är inget att leka med. Darrig och skakig och en smärta som bara tilltar funderar jag nu på hur mycket sömn det blir inatt... och jag får nog hitta på något annat att göra när jag behöver lugna ner mig själv. Krossa glas kanske? Njae, inte riktigt, men med dessa ord vill jag varna er alla andra. Var inte en likadan idiot som jag, bespara er själva det för det är inte värt det.

Längtan och önskningar

Nu när man bantar och kan knappt vänta på vissa händelser så känns längtan till bättre tider olidlig. Man längtar att allt det man vill ska ske, eller det man hoppas, kommer att hända på riktigt! Kanske ens önskningar slår in nån dag, men inte verkar det vara dagen idag det i alla fall. Men alltid kan man önska; och det är tur att ingen kan ta det ifrån en.

Och nu sitter jag i föreläsningssalen och är nervös för att Scania ska ringa och meddela om jag fått jobbet jag sökte eller inte. Det kommer innebära en hel del jobb om jag får det jobbet, dvs fixa boende etc, men den erfarenheten man får av det jobbet skulle verkligen vara värt det. Och tänk så bra det skulle se ut på cv:t!

Men vilken längtan! Jag vill och vill och vill... men jag får helt enkelt bida min tid... om jag nu ens får den. Men men... viljan är åtminstone stark.

Tankar i dimman

Igår firade jag Annas födelsedag med 3 rätters middag och massa stoj och annat kul. Nu efteråt är man trött, men glad ändå. Och visst känns allt sådär härligt när allt börjar bli lite bättre och lite lättare! Mammas hemtjänst har börjat fungera bättre så nu behöver jag inte hjälpa till lika mycket längre. Men så spökar ännu en rädsla inom en, för mamma har fortfarande inte fått läkartid för mammografi. Och det som är så skrämmande är att tiden är så avgörande för cancer. På en enda sekund kan en cancersvulst lossna och föras med blodet ut till andra delar i kroppen. Och för varje sekund som går ökar risken för att det ska ske.

Man känner sig så frustrerad för att hon ännu inte fått läkartid trots att det sades att det får högst ta 2 veckor... det har gått bra mycket mer än så nu. Rädslan trycker ner en, trots att man vet att det finns inget man kan göra. Men det gör det svårt att le, svårt att kunna njuta av det som är så bra och det får en att tvivla på att det kommer att bli bra. Tvivel är som en dimma som hindrar en att se. Tankarna surrar i dimman. Så kanske lite blåst och sol kan vara botemedlet, men det gäller bara att hitta den. Och vad skulle jag göra utan mina vänner som ger mig lite sol ibland så man äntligen kan se lite klarare? Tack för att ni finns!

Kakeldekor

Jag och Anna gick på stan för några dagar sedan och då hittade jag så kallad kakeldekor, svarta plastbitar som man klistrar fast på kaklet. Istället för att låta dom vara som dom var så klippte jag lite för frihand och ovan kan ni se resultatet. Ännu är det inte helt klart då jag ska lägga upp lite mer i köket och även badrummet... kanske ankor anna?? ;) Hoppas detta kan inspirera er andra lite med, det är ju trots allt inte så svårt.

En liten utamning från en vän ;)

1. Vad heter du? Ronja
2. Ett ord på fyra bokstäver: Rena
3. Flicknamn: Renee
4. Pojknamn: Robin
5. Yrke: Rörmokare
6. Färg: Rött! Finaste färgen som finns!
7. Klädesplagg: Raggsocka (mycket skönt på vintern)
8. Mat: Rådjurssadel... gott gott gott^oo
9. Sak i badrummet: Rouge
10. Plats/stad: Rejkavik (dit vill jag åka nån gång)
11. En orsak att vara sen: Ren olycka (om man befinner sig i Lappland alltså)
12. Något man skriker: Redo!
13. Film: Rain man
14. Något man dricker: Red bull (man får vingar vet ni!)
15. Band: Roxette (I'm gonna be derssed for success;))
16. Djur: Räv
17. Gatunamn: Radiovägen (Ronjas gata finns i det lilla samhället Hörby)
18. Bil: Rolls Royce (ala deluxe på riktigt)
19: Sång: Roses are red - aqua... var tusan kom den ifrån?
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Rån (det finns ju en rånare och en som blir rånad^^)
21. Växt: Rosa dumalis (latinska namnet för nyponros)

- Varje svar måste börja på första bokstaven i ditt eget namn.
- Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
- Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt namn som svar förutom på frågan om ditt namn.

Viktminskning, del 5: Proteiner

Proteiner är de byggstenar som är oerhört viktiga och essentiella, men ändock äter många alldeles för lite proteiner. Svensk kost är rik på kolhydrater och fett och därmed får proteinet lida. Och extra viktigt är det när man tränar oavsett hur mycket eller lite. Så för att må bra kan det vara en god idé att lägga ner lite tid på att säkerställa intaget av protein.

Proteiner
Proteiner är de byggstenar som finns överallt i kroppen. Proteiner finns bland annat i muskelceller, enzymer, hemoglobin (finns i de röda blodkropparna) och diverse fler viktiga funktioner i kroppen. Proteinet bryts ner till sina beståndsdelar av enzymer som kemiskt bryter bindningarna mellan de långa kedjor av aminosyror. Aminosyrorna kan sedan bilda nya proteiner beroende på behovet i kroppen.

Alltså är protein en viktig del i kroppens funktioner och dessa används ofta frekvent. Därmed är det viktigt att byta ut proteinerna i kroppen för att bibehålla deras funktionalitet. Kroppen kan framställa en del proteiner själv vid behov, men en del proteiner (eg aminosyror) är essentiella, dvs vi kan inte producera dom själva. Det protein som finns i sojabönor är dock en av de få som innehåller i princip alla essentiella proteiner som vi behöver.

En riktlinje för hur mycket protein man ska få i sig per dag är minst 1 g/kg kroppsvikt. Om man kommer ner till 0.7 g/kg kroppsvikt börjar det bli ohälsosamt för att inte säga farligt. Sen, beroende på hur mycket man tränar bör man se till att få i sig MER proteiner emedan kroppen slits och behöver repareras. Elitidrottare kan komma upp till ett behov av upp till 4 g/kg kroppsvikt.

För att peka på de proteinrika matråvarorna kan man välja mellan: nötter, kött, fisk, fågel, frön, mejeriprodukter, bönor, majs, ärtor. Dessa är för det mesta nyttiga matvaror, och äter man för mycket protein kommer proteinet att användas som energi, men det tar längre tid att bryta ner dessa molekyler jämfört med fett och kolhydrater.

Sammanfattningsvis vill jag återigen påpeka att oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej är det oerhört viktigt att få i sig tillräckligt med protein. Detta handlar om att kroppen ska kunna ha god tillgång till sina essentiella byggstenar. Vill man deffa, dvs gå ner i fett och få mer muskelmassa gäller det att öka intaget av främst protein, men även kolhydrater till viss del (de hjälper till i uppbyggandet av muskler). Här är det alltså viktigt att äta MER mat än vad man förbrukar. Om man vill gå ner i vikt kan man även öka intaget av protein då processen att bryta ner protein kräver en del energi. samtidigt har mycket protein en stor fördel vad beträffande viktminskning: man blir mättare, vilket betyder att med mer proteinrik mat kan du på så sätt minska kolhydrater och fett men ändå bli lika mätt. så slutligen, inte ska man behöva gå runt hungrig inte...

Viktminskning, del 4: Fettsyror

Fett är något som diskuterats i mångfald och ibland märker man vilken okunskap det finns om just fetter. Det kan bero på det faktum att 1 g fett ger dubbelt så mycket energi som kolhydrater och proteiner. Detta medför att många tror att det hjälper att utesluta fettet ur maten och sedan kommer de gå ner i vikt. Dock finns det ett litet problem, som jag ska nu försöka reda ut. För man ska faktiskt inte försöka utesluta fettet ur maten, men däremot minska.

Fettsyror
Fetter är fettsyror som består av långa kolkedjor. I och med att de är så långa innehåller de också fler atomer per gram, vilket gör att fett blir energirikare än kolhydrater som har mindre molekyler. Dessa kan vara mättade, omättade och fleromättade som beror på hur många dubbelbindningar det finns någonstans i kolkedjan. Dubbelbindningar medför att det är lättare att bryta ner dessa fettsyror (som består av lipider och glycerin). Därför är de fleromättade fetterna nyttigare, då de mättade fetterna tenderar att höja den dåliga kolesterolhalten, LDH, i kroppen. (Detta är ett mått på hur mycket dåligt fett som finns i blodet.) Eftersom för mycket fett i blodomloppet är farligt vill man helst minska denna halt. Bättre kolestorol är HDL. I vår kost finns även transfetter, vilket inte alls är bra för kroppen. Det är fleromättat fett som gjorts om till mättat fett för att bland annat ge längre hållbarhet i livsmedel. Detta fett kan sänka immunförsvaret. Detta finns bland annat i stora mängder i godis, halv/helfabrikat och snabbmat.

För att helt förstå varför vi måste få i oss fetter i vår dagliga kost kan det vara bra att påpeka fetters funktion. Varenda cell i kroppen består av fettsyror som bygger upp cellmembranet (cellväggen). Dessa måste ibland bytas ut, särskilt vid träning. En annan viktig funktion som fetter har är att uppta de fettlösliga vitaminerna i kroppen. Dvs, får man inte i sig fett under en måltid går man miste om alla fettlösliga vitaminer. Sedan finns det essentiella fettsyror (sådana som kroppen själv inte kan bygga ihop) som är linolsyra och linolensyra. En av de mest omtalade fetterna som är essentiella är omega-3 som finns främst i fet fisk, olika frön och nötter (linfrön, valnötter, pumpafrön) samt rapsolja. Omega-3 har många positiva effekter på kroppen: smörjer leder, minskar LDH halten i blodet, förebygger hjärt- och kärlsjukdomar, bättre immunförsvar, ger bättre minne etc etc. Dessutom används detta fett även som alternativ medicinering mot höga kolestorolvärden. Men kostillskott av omega-3 är ej att rekommendera utan läkares godkännade om man äter blodförtunnande medel(omega-3 förtunnar också). Vår hjärna består av huvudelen av omega-3 vilket i sin tur säger en hel del om behovet.

Kring just omega-3 finns det många debatter, och det finns olika riktlinjer kring detta. Man behöver få i sig ca 2-3 g omega-3 per dag för att må bra. Men att få i sig denna mängd är lite klurigt. Detta beror på att dagens kost inte framställs som förr. Förr var korna ute och betade mer, vilket medförde att vi fick i oss omega-3 även denna väg. Fisken består i många sammanhang av tungmetaller och farliga dioxiner (gifter). Dessa anrikas i våra kroppar, vilket inte är bra då vi kan bli förgiftade. Detta innebär att det är svårt att äta fet (såsom tex lax) fisk 5 ggr veckan (vilket ger oss en ganska bra andel omega-3 via kost). Därför är det att faktiskt rekommendera omega-3 som ett kosttillskott, såtillvida man inte äter väldigt mycket fet fisk. Hos gravida kvinnor bör intaget av omega-3 större då den påverkar fostrets utveckling.

Avslutningsvis kan man då sammanfatta med att se till att få i sig rikligt med omega-3, ersätt mättatfett med fleromättat och undvik transfetter. För viktminskning kan man alltså sänka halten fett, men inte skära bort biten med omega-3 då denna har viktiga funktioner i kroppen. Nu ska jag ta och njuta av tanken att jag lyckats konkurrera om en praktikplats på Scania i södertälje som är mycket svår att få, och ska således på en intervju nästa torsdag :D Vi får hoppas jag lyckas övertala dom att jag är rätta kvinnan för verkstadspraktik helt enkelt! ;) Och för att fira ska jag städa...

Äntligen vår och god fetaostsallad

Efter ett roligt och lite småjobbigt läger i helgen är jag hemma och kan äntligen slappna av. Solens strålar letade sig igenom persiennerna och väckte mig, full av liv och UTAN träningsvärk! Det är inte ofta det sker efter sådan träning som det var. Visserligen gör min sträckning i rumpan ont än, svårt att gå, men vad gör det?! En sån underbar dag!! Solen skiner mot den ljusblåa himlen och luften är uppfriskande. Så för att fira vårens ankomst efter en promenad lagade jag en sallad med oliver, tomat, solrosfrön, linfrön, avokado och fetaost kryddat med rosmarin (som är bra för immunförsvaret), oregano, olivolja och lite peppar. Till måltiden hade jag mitt goda hembakta bröd med massa nötter och frön. (Resultatet kan ni se på bilden) Och gott var det, så jag börjar nästan undra om det inte är dags att skola om? :P

Skämt å sido så var detta i alla fall en god och nyttig måltid, som passar utmärkt för den som vill äta bra eller gå ner i vikt. Massa sallad gör en mätt och belåten, och avokado, olivolja samt linfrön är alla de goda källor till fetter som är bra och essentiella för kroppen. Med huvudet högt, ett glatt humör och ett leende på läpparna ska jag nu se vad som kommer hända härnäst... kanske måla en tavla?

Viktminskning, del 3: Kolhydrater

En mycket viktig förutsättning för att kunna gå ner i vikt är att ha kunskap om vad kosten vi äter innehåller och varför just dessa beståndsdelar är så viktiga. Jag kommer i denna del att gå igenom kolhydrater och i senare delar om fetter och proteiner. En ledning vad beträffande måltider är att alltid äta varierat, mycket frukt och grönt samt gärna öka intaget av proteiner. Den svenska kosten är ofta väldigt rik på fetter och kolhydrater men innehåller för lite proteiner. Men först en liten genomgång av kolhydrater.

Kolhydrater
Kolhydrater är främst energi. Dessa finns i olika former: socker, stärkelse och cellulosa. Stärkelse och socker använder vi som näring medan cellulosa fungerar mer som vätskebindare i tarmarna och har därmed en viktig funktion. Cellulosa finns i växter och grönsaker. Kolhydraterna går in i de så kallade mitokondrierna (som finns i cellerna) där de omvandlas till energi. denna process kallas för cellandning och är inversen till fotosyntesen som växterna genomför för att bilda kolhydrater.

För att koncentrera oss lite grann på socker så kan man säga att det finns långsamma, medelsnabba och snabba kolhydrater. Deras "snabbhet" beror på hur många sockermolekyler (monomerer) de består av och i sin tur vilka sockermolekyler. Med detta menas således hur snabbt sockret kommer ut i blodet efter spjälkning i mun och mage av bland annat enzymet amylas. De snabba kolhydraterna är inte av föredra av många olika anledningar, inte ens då man tränar eftersom de har endast en kort verkan, varpå man sedan blir trött. Långsamma kolhydrater håller däremot ett jämt blodsocker vilket är mer fördelaktigt i de allra flesta fall. Då får man inga så kallade "toppar" eller "socker-kickar".

Så om man nu ska hålla sig till långsamma kolhydrater så gäller det att tänka fullkorn. Allt som man har mekaniskt malt fint ger magen mindre att arbeta med och därmed snabbare tillgång till sockret. Samtidigt skall man undvika rörsocker och liknande socker med få sockermolekyler, vilket ger snabb spjälkning. Vitt bröd, läsk, godis, vetemjöl är andra exempel på snabba kolhydrater, medans grovt bröd, fullkornsmjöl, fullkornspasta ger långsamma kolhydrater.

Om man ändock behöver energi snabbt är alltid druvsocker eller andra naturliga kolhydrater att föredra. Russin, frukt och honung är bättre alternativ. Då kan det alltid vara ett gott alternativ att kombinera med långsamma kolhydrater, tex mörkt bröd, för att se till att bibehålla blodsockernivån på en mer jämn höjd.

Kan man då minska intaget av kolhydrater i avsikt att gå ner i vikt? Ja, det kan man. Fetter fungerar även de bra som energi, men dessa tar längre tid att spjälka och därför föreslår jag inte att utesluta kolhydrater ur sin kost. Det är kolhydraterna som håller blodet i schack, men även humör eftersom man blir lättare irriterad om man inte fått i sig mat. Dessutom är det glukos (ett socker) som är hjärnans primära energikälla.

Så sammafattningsvis kan man påpeka att man bör tänka på att äta långsamma kolhydrater för att bibehålla en jämn blodsocker nivå och se till att hjärnan får god energitillgång (glukos). Direkt när man känner lite hungerkänslor är det kroppens signal på att kroppen behöver socker, så se till att alltid ha frukt eller annan lätt mellanmål med sig för att inte bli irriterad. Se även till att kosten innehåller rikligt med cellulosa för att bibehålla en god tarmfunktion. Så med dessa ord ska jag bege mig till Skövde för att träna och slåss lite! Tack min fina vän Annqa för igår, jätte härligt att umgås lite =)

Viktminskning, del 2: Mat för dagen

Efter tentan kom den där normala utandningen som idag varade i 5 timmar... är helt slut, men ska väl ta och ta tag i resten av livet igen. Det är ju inte att förglömma att man därtill ska gå ner i vikt. Och jag har väl inte vart alldeles för seriös på den punkten än så länge, men nu börjar det bli dags att sluta skylla ifrån sig på mycket plugg och stress. Men därtill kan det vara bra att påpeka att även stress och för lite sömn medför försvårad viktminskning eftersom kroppen då producerar mycket kortisol (ett hormon) som i sin tur sätter kroppen på sparlåga. Dvs kroppen sparar på energi, som kommer från "fly eller fäkta" syndromet. Speciellt kvinnor brukar ha problem med just kortisol. Och själv tenderar jag vara den som stressar aningen för mycket.

Men åter till matupplägget för en dag. Poängen som jag tidigare sagt är att äta mindre än man behöver för dagen, men här gäller det att ändå ha tungan rätt i mun.

För det första: man måste få i sig tillräckligt mycket mat (energi) för att upprätthålla de nödvändiga funktionerna i kroppen, basalmetabolism kallas detta. Med detta menas att man skall äta så att kroppen klarar av att hålla igång alla de funktioner: magsmältning, tarmar, värme etc etc. Detta brukar röra sig om ca 1200-1600 kcal för en kvinna och mot 1400-2000 kcal om dagen för en man (mycket beror på storlek och muskelmassa etc).

För det andra: För att kunna optimera sin viktminskning bör man se till att få i sig gärna mer vitaminer och mineraler därför att dessa i sin tur påverkar hur man mår. En del vitaminer har också en del med muskeluppbyggnad att göra, andra med immunförsvar etc. I dagens samhälle så har vi massproduktion av mat vilket innebär att inte längre grönsaker får mogna i solen. I sin tur innehåller inte grönsaker samma mängd vitaminer som förr. Därför är vitamintillskott viktigt. De flesta sorter har en tablett som innehåller allt man behöver för en dag. Dessa rekommenderar jag inte. Kroppen kan bara ta upp en begränsad mängd vitaminer per måltid, detta delvis för att maten (vätksa och fetter) för med sig dessa ut i blodet. Därför är det avsevärt mycket bättre, och mer prisvärt, att använda sorter som skall fördels över dagen.

För det tredje: Man bör se till att inte gå runt hungrig. Hunger är ett tecken på att nu har blodsockret sjunkit för lågt (blodsocker påverkar i hög grad ALLA prestationer och gör oss ofta lättirriterade och arga). Dessutom är hunger en av de fällor som gör att vi faktiskt äter sådant som vi inte bör. För att undvika båda dessa två fällor som förminskar chanserna att gå ner i vikt bör man äta minst 4-5 mål om dagen. Frukost - mellanmål - lunch - mellanmål - middag. Mellanmål kan med fördel bestå av frukt/grönsaker eller proteinbar. Måltiderna i sig skall innehålla riktigt med grönsaker för att hålla en mätt och belåten när man ändå måste äta mindre av nått, om man inte kan istället träna mer. För träningen innebär att ni slösar på energi, vilket gör att man går ner i vikt lättare.

Med dessa ord tackar jag för kvällen! Och kom ihåg att viktminskning inte innebär att man ska gå omkring hungrig: utan man måste se till att uppfylla metabolismen och påfylla med vitaminer och mineraler!

Mitt nya motto:

"Study, study, study until your eyes bleed, and maybe then there'll start to grow a seed."

Viktminskning, del 1: Inledning

På några vänners begäran tänkte jag skriva lite grann om viktminskning. Det finns några aspekter som kan vara bra att skilja på. Ska man bara gå ner i vikt eller vill man öka sin muskelmassa samtidigt med viktminskningen? Vad finns det för metoder? Och vill man gå ner snabbt i vikt, eller vill man ta det hälsosamt och lugnt? Hur viktigt är det där med vitaminer och kosttillskott egentligen? Vad spelar träning för roll när man går ner i vikt?

Jag har läst en hel del om kost och även gått på olika föreläsningar/seminarium om detta ämne, köpt/lånat böcker och tillråda frågat andra. Men detta ämne är mycket diskuterat samt debatterat och några kommer säkerligen tycka att jag har fel, men jag tänkte oavsett vad presentera hur jag resonerar kring detta, hur jag gör.

I denna följetong kommer jag anta att ni känner till de huvudsakliga uppgifterna för kolhydrater, fetter och proteiner. Däremot kommer jag att poängtera litegrann vad som är viktigt att tänka på. Sedan vill jag lite grann att ni ska känna till vad kilokalorier betyder. Tex behöver en kvinna ca 2000 kcal per dag medans en man behöver ca 2700 kcal. Detta varierar dock avsevärt beroende på person till person och mellan aktiva och icke aktiva.

Jag vill börja med att poängtera svara lite grann på frågan "Vad finns det för metoder?". Jag skulle säga att det finns bara en metod. Det enda det handlar om är att man ska stoppa i sig mindre energi än vad man förbrukar under en dag. Det är den enda metoden för att gå ner i vikt (det finns undantag genom att man varierar sitt energi/mat intag dag till dag enligt ett schema som jag kommer till nån gång senare). Sen om man väljer att äta mer frukt och grönt eller kanske mer kött är en annan sak. Så, det jag hoppas kunna vidarebefodra är hur man ska tänka när det gäller kost för viktminskning. För de handlar inte om att man ska gå runt hungrig hela tiden, utan faktiskt se till snarare att man inte är hungrig för att då lättare hålla sig borta från skräpmat. Man ska må bra. även när man går ner i vikt. Undantaget är såklart att gå ner snabbt i vikt: då mår man sällan bra, så se till att undvika detta.

Nästa gång kommer det lite allmänt om hur man ska äta för att gå ner i vikt. Efter det kommer jag mer ingånede berätta om olika delar, och varför de är viktiga: såsom vitaminer och mineraler.

Stackars elever...

... råkade även de ut för ett pass av cross-fit likande pass, eller snarare uppvärmning. Jag började med sit-ups för oss (jag tränade med). För mig själv körde jag 3*100 sit-ups: knästryk, dyk och benlyft ( man har bena rakt upp, armarna i kors på bröstet och sedan lyfter man rumpan, fäller ner bena något och sen upp igen).

Härnäst: höga knän, snabbt tempo 3*30 sek.
Därefter: Benböj (djupt) och framspark med varannat ben 3*1 min.
Sedan: rygglyft. Händerna utsträckta 3*3 min.
Efter det: armhävningar. 3*( 30 sedan 20 sedan 10) Alltså, gör sammanlagt 60, men en liten kort vila emellan två gånger innan en lite lite längre vila:P
Sist men inte minst: Springa så snabbt som möjligt med vändningar (varannan sida) 3*1 min.

Och sen kan man ju säga att en elev (tror jag) spydde, och en var på bra väg. Resten var "bara" vita i ansiktet. Och man kan ju säga att mina magmuskler skriker efter den behandling de fått... aj aj vad det svider...Så man kan ju sammanfattningsvis undra om det överhuvudtaget kommer några elever nästa vecka med tanke på att de senast för två veckor sedan klagade på 5 dagars uteslutande träningsvärk...undrar vad det kan bero på?^^

Sh********t vilken jobbig träning!!

Shiiiiiit vilken jobbig träning!! Jag körde en liten cross-fit variant på styrketräning här hemma eftersom jag inte hann till träningen. Och jag kan nog inte påstå att jag haft många lika jobbiga 30 minutrare XD. Snabba byten, armhävningar, rygglyft, sparkar med benböj, slag i luften, sit-ups etc allt i snabbt tempo. Och i alal övningar utom armhävningarna hade jag hantlar a 1,5 kg per hand. och jag har aldrig vart med om att man börjar känna av träningsvärk direkt efter passet...så detta var nog nått man kan köra vidare på. Svetten sprutade i princip. Nu får ni ursäkta mig, men jag orkar faktiskt inte skriva mer:P

Kvällens kreativitet

Och här kommer resultatet efter kvällens kreativa bidrag... nu börjar det bli dags att sova...

Fågeln flyger ännu

Grönska. Ett blad som rör sig i vindens försiktiga rörelser.
Solsken. Ett värmande ljus som tränger ända in i själen.
Himmel. En ljusblå färg som får en att dagdrömma.

Ack så långt det är tills dess. Men ingen kan ta ifrån det man dagdrömmer om. Och just nu känner jag för att försöka skissa lite, kanske till någon, eller bara för att. Men mina fingrar längtar efter att få uttrycka sig, fastän jag egentligen inte har tid.

Men först ska det tränas. Planen är sit-ups och ett antal... ganska många^^... sparkar i luften. Hoppas även att alla andra tränar trots all stress! Men som ni kanske redan vet så är träning ett gott botemedel mot stress då man förbrukar en del adrenalin och kortisol (stresshormoner) när man rör på sig. Så min rekommendation för alla som vill fånga sina flygande fåglar så krävs det träning. För visst går även fåglar att fånga. Det gäller bara bara att vara enveten;)

Längtans vilda fågel får vänta...

Längtans vilda fågel passerar fortfarande högt uppe i skyn, för långt bort för att nå, tillräckligt nära för att göra sig påmind. Igår var jag dock hemma hos mamma och hjälpte henne med diverse saker, var chaufför och körde henne till olika ställen så hon kunde genomföra sina uppgifter. Hon var först på bra humör, men det vände illa kvickt tyvärr, så man fick försöka stänga öronen. Men det är inte så lätt att stänga öronen för dom man tycker mest om...

Som tur var fick man slappna av lite med en viss Bagge från dalsland och kolla på Australia, en kärleks/drama/krigs film som var sevärd. Och den var inte heller sådär övergullig film... en bra handling och det hände hela tiden något, så trots att den var lång så kändes det inte outhärdligt att sitta så länge. Så jag kan rekommendera den till dom som är intresserade av en kväll framför bioduken.

Nu, efter årsmötet för ITF-sektionen är det dags att vända blickarna in i böckernas värld. En arbetande myra igen, och längtans fågel är ett minne blott...men ändå finns den där. Den finns i väntan på bättre tider. Den finns.

Längtans vilda fågel

Ibland så känns allting verkligen sådär oövervinnerligt... hur ska man orka? En liten arbetande myra känner man sig som. Man vill dela på sig själv för att kunna göra allt, men det är ju omöjligt. Man kan inte vara på flera olika ställen samtidigt. Med torra ögon som bara vill klistras ihop försöker man ändå jobba. Nånstans har man ju en vilja som säger:"Fortsätt.... fortsätt.... fortsätt." som en plikttrogen myra. Tillslut är det, det enda ordet man kan säga för sig själv.

Men man skulle ju önska att det var i vart fall något närmare till hands....men längtan är en som en vild flygande fågel som svävar uppe i skyn. Ibland så flyger den högre upp än vanligt. Kanske det är det som får en att sträva högre och högre upp i skyn. Kanske det är det som får en att vilja. Kanske det går att fånga den. Även om man nu känner sig liten som en myra, så är det nog värt jobbet att försöka lite till. För vem vet, man kanske får det man längtar efter...

Ac/dc resumé

Nyss hemkommen, utmattad och huvudvärk är resultatet efter helgen. Efter att ha sovit en natt i 21 kvm tillsammans med 4 killar är det ganska så befriande att nu kunna sträcka ut sig i soffan och låta minnena flöda. Ac/dc konserten var vad man kunde förvänta sig av ett världsband, men inte heller så mycket mer. Men det var en upplevelse värd att se, höra och känna då hela kroppen vibrerade av det kraftiga ljudet (tacka vet jag öronproppar). 188 bilder var också resultatet för konserten. Första bilden är en liten egotripp och andra bilden ovan kommer från "You shook me all night long". Men riktigt så trevligt var det inte ;)

Och inte riktigt så trevligt blir det inte heller nu när bantningen skall börja, och kanske en del av mina bantningstips kommer upp här. Men idag ska det tränas är det tanken, iaf så ska jag försöka förbruka liiite av den chokladkaka jag precis stoppade i mig. Som Annqas pojkvän säger: "Du är ju kvinna, du är gjord för choklad", och jag kan inte säga mer än att jag håller med. Till 110 %.

Träning inför ac/dc

Innan det bar av till Stockholm för att umgås och gå på ac/dc konserten passar det bra med att mjuka upp musklerna med lite styrketräning. Och efter ett antal sit-ups, armhävningar, rygglyft så kom jag på tanken att varför inte använda mitt styrketräninggummiband till att sparka? Knyt då fast gummibandet på foten och spänn gummibandet lagom mycket med handen. Sedan är det bara att sparka tex yop chagi (sidspark). 50 med varje ben borde garantera en något fastare skinmuskel lagom till sittandet på konserten.

Sen kan man även testa på som jag gjorde att göra benlyft med gummibandet. Om man tyckte 30 sekunder förr var jobbigt så finns det inga ord som beskriver dethär, men jag räknar med en helvetisk träningsvärk på söndag... Så går det när man dummar sig innan resor. Med proteinshake i handen är det dags att börja packa inför resan och bege sig på okända äventyr.

En knöl hit och dit....

Kanske jag borde ha litat mer på min magkänsla. Så många gånger jag upprepade: det kommer gå bra, inget kommer gå fel. Och inte var det nåt problem med mammas operation heller. nej nej, tvärtom gick det jätte bra. Men det var inte det som fick mitt ansikte att tappa all färg i ett enda ögonblick. Hon sa det som om det inte spelade nån roll, förbigående, snabbt och lätt. Hon berättade att hon har en ny knöl i bröstet. Kanske det inte egentligen betyder att hon har cancer där nu igen, men hon sa det med sådan visshet att jag är ganska säker på att det är det.

Och i samma stund insåg jag hur ensam man egentligen är. Så sårbar. Livet kan vända i en handvändning och själv har man ingen kontroll alls. Jag vet detta. Men det undgår mig inte att jag aldrig känt mig mer ensam. Det skulle kunna kallas tur att jag är så van sedan barnsben att klara mig ensam.

Du sa det en gång.
Jag förstod inte vad du menade.
Du sa det igen.
Jag trodde du skämtade.
Du sa det högre.
Jag blev så rädd.
Du sa det om igen.
Jag såg dig i ögonen.
Du sa det förbigående.
Jag förstod vad du menade.

Livet styrs av för oss osynliga händer och dessa går inte att påverka. Det enda vi kan påverka är hur vi bemöter det. Samtidigt bör man behandla varje dag som den sista. För ingen vet vad som lurar runt hörnet....en knöl kan ju komma och gå...

Vilken pust....

Luften gick ur, lättnaden kom och kroppens spända muskler slappnade äntligen av. En luftballong som sakta blåser ut all luft och får den där totala utmattningen att bli så påtaglig i hela kroppen. Men operationen verkar gått bra. Får besöka mamma imorgon...

Mammas operation 10.15

Nu har operationen satt igång. Mamma ska operera bort äggstockar och livmoder. Hon ringde imorse: jag fick inte hälsa på henne innan operationen, och hon lät rädd. Vad gärna jag hade åkt och kramat henne en gång innan. Kanske det var hennes rädsla eller mardrömmen jag hade inatt eller kanske förra årets cancer som fick halsen att täppa till och det blev svårare och svårare att stoppa det som ville enträget sippra fram.

Men jag har tur som har en så bra vän. Annqa skickar kramar och säger "kramar är alltid bra, ibland ännu bättre". Ack, så rätt du har. Jag skulle vilja försvinna in i en famn och glömma bort allt för en stund, för att hämta krafter och sedan vända mig mot livet och säga "Du kan inte förgöra mig, vad du än gör. Du vinner inte. Det gör jag." Jag har ingen famntillfykt nu, men jag får resa mig upp ändå. Nu är det dags att sluta oroa sig innan operationen ens är över. Om 6-7 timmar ska mamma ringa. Kanske skulle 800 sit-ups kan stärka en lite under tiden...

Och så börjar sagan...

...men kanske börjar den inte riktigt i sin rätta ände. Saker kunde vart bättre, mamma kunde vart frisk, skolan kunde vart lättare samt mindre ansträngande och pappa kunde brytt sig något mer om den han en gång kallade sin dotter. Men inte desto mindre var det dags. Skrivklorna i högsta hugg skall bekänna erfarenheter, kunskaper och visdomar genom alla de tider. Träningsnarkoman som man är så kan det nog hända att det bli en hel del sånt med. Kanske nåt roligt träningsupplägg eller bara viktminskningsmetoden som brukas flitigt för stunden. Men inte att förglömma kommer en amatörkonstnärs tafatta försök att publicera sina verk i sin enträgna jakt efter kritik i alla dess former.

Kort sagt så kommer det komma allt. Och idag började sagan. Bekännelser om den som är galen i tigrar och lite annat censuerat. Bekännelser om önskan att bli nåt annat är em-bronsmedaljör. Bekännelser om konstnärsdrömmarna som aldrig kommer uppfyllas. Låt då sagan börja...