Tiden går och går...

Tiden bara rusar framåt. Ena stunden var det sommar och sol, nåja sommar iaf, och nu är det snart jul! De första julklapparna är inhandlade och julstämningen kommer sakta analkandes. Ibland fastanr man så i nuet att man knappt märker hur tiden, människor och händelser förbigår en och där står man som ett fån och känner sig vilsekommen i tiden. Katterna har växt, jag har fyllt år tydligen för ett tag sedan och mamma pratar om att investera i en bostradsrätt till. Och mitt i allt försöker man hänga med så gott det går, samtidigt som man ska hinna njuta. Men allt handlar om att hinna med.

Vart försvinner njutningen när man bara måste hinna med allt? Alla måste blir större än att leva livet och ännu en gång påminns man om att man är ett fån, ett fån som lever ett liv men utan att egentligen leva. Fast å andra sidan, utan att hinna med allt, kan man heller inte uppnå sina mål...och vad vore man utan mål? Vad vore livet utan mål? Som ett flygplan utan en nedlandningsbana och en begränsad mängd bensin.

Så man får väl allt hoppas att då man uppnår målen så kan man få tiden till att njuta av det som vi lever i. Njuta av att man kan hinna med, klara av allting, och sen få njuta av resultatets skörder. För ett liv utan njutning är ett liv utan föda.