Tänk så hjärtat kan värmas av lite vänskap! Inte ofta jag träffar Katarina numera, men så trevligt det är när man väl träffas. Tjejsnack också... det är inte varje dag känns det som. Kunna prata om allt och bara skratta och ha kul :)... jag måste göra det här oftare helt enkelt. Man borde ta sig tiden att göra det man verkligen vill och behöver, men man glömmer så lätt bort sig själv. Man ser på alla andra och tillfredsställer alla andras behov först och då finns det ingen tid kvar till en själv.
Sedan funderade jag lite i morse. Jag brukar alltid säga att hoppet är som ett ljus i tillvaron. Men vad händer om alla ljus släcks?
"When all the other lights go out, remember that the last light is inside yourself, so don't blow it out."
Ett inre ljus som är det som speglar själens hopp. Styrkan kommer ju inifrån så kanske också ljusets styrka avspeglar sig i styrkan? Tänk om hoppet och en människas styrka går hand i hand. Kanske de som sett det värsta av livet men ändå kämpar hela tiden är de som har det största hoppet... vem vet, vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar