Livet är fyllt av val. Man kanske ska välja skola, kläder för kvällen eller kanske välja en livslång kärlek till någon eller något. Och varje val man ställs inför så får och har man oftast en viss känsla. På gott eller ont, för det bättre eller sämre och på nytt eller gammalt är ett faktum; där valen är egentligen helt självklara. Hur kan det ändå vara så svårt att göra det där valet? Man vet ju själv med sig vad som är bäst för en själv. Djupt därinne har man alltid svar, bara man letar tillräckligt djupt.
Men kanske problemet inte ligger i att göra själva valet. Kanske det ligger lite mer bakom än så. Kanske är man rädd för svaret eller så är det något man inte egentligen vill. Man tar den där extra tårtbiten fast man vet att man egentligen inte bör. Kanske tar man för sig mer av livet än man ska ibland? Kanske man hoppas helt enkelt för mycket av livet och blir blind för verkligheten och förbiser de känningar man får inför sina val.
Att välja skola handlar ju så mycket om framtiden. Vad vill man göra då? Vad vill man uppnå? Nånstans har man en viss känsla för allt och med hjälp av nosen och möjligtvis "trial and error" hittar man dit man vill. Att välja kläder handlar om att visa vem man är, även för tillfället. Man har en grundläggande personlighet som framhävs ur olika synvinklar med olika sorters kläder. Se på tex en kavaj som försöker ge intryck av framgång eller kanske den färgglada om som påvisar en glädje. Att välja en livslång kärlek är en helt annan sak. Kanske det handlar om en hobby, en vän eller en partner, men det som skiljer sig här är tron. Man måste tro på att kärleken finns och att den kommer vara för evigt. Utan tron finns inget, och inget kan uppnås. Varför är det då så svårt att tro? När man vet att det enda man behöver göra är att välja att tro på de man har framför sig så kommer det att fungera i alla fall utifrån ens egna sida.
Man är rädd. Man är rädd för att framtidsutsikterna kommer att förändras, man är rädd för att det man vill visa av sig själv kommer fram fel eller så är man rädd för att tro på någon eller något. Kanske tidigare erfarenheter har skapat ärr som får en att trippa på tårna. Men somliga saker är outgrundliga. Man har alltid ett val, man kan välja att vara rädd eller så väljer man att se rädslan i vitögat och besegra den. För det krävs styrka och lyhördhet för att lyssna på sina egna signaler när man gärna vill ta mer av kakan än vad man kanske bör. Så tro på dig själv och var inte rädd, lita på att dina val är dom riktiga och rätta. För trots allt; det är dig själv du ska leva och stå ut med, resten av ditt liv.
